Av Ciro Guerras filmer så håller den här ihop så mycket bättre än Abrazo de la serpiente. Pájaros de verano är en storfilm som förtjänar att gå långt. Det här är historien om vad marijuanarökningen i USA och Europa, och illegaliseringen av den, medför i verkligheten för människorna som lever nära produktionen och söndertrasandet av urfolkens sammanhållning och spiritualism. Om du tycker att den verkar för våldsam för att vara sann, så måste jag tyvärr berätta att verkligheten är ännu värre. Jag avskyr våldsfrossa på film när våldet inte berättar något, men här gäller det Colombias historia och samtid som inte kan berättas på något annat sätt. Det är en film som jag vill att alla ska se, även om jag förstår att en del liksom jag föredrar att hålla för ögonen emellanåt. Men fotot och vyerna är värda att hålla ögonen öppna för. Min favoritscen i filmen är när huvudpersonerna trots sin nya rikedom och lyxiga hus fortsatt sover i en hängmatta bredvid den stora mjuka sängen. Ciro Guerra fortsätter att ha problem med genusmedvetenheten och gör ännu en mansdominerad film även om det åtminstone förekommer kvinnor i den här filmen. Dock är det klichéartade sådana, en sydamerikansk matriark, en ljuv hustru och ett våldtäktsoffer. Jag vidhåller att bara för att offentligheten dominerades av män i denna tid och samhälle så var även då 50% av befolkningen kvinnor och deras historier, om än undanskymda, är viktiga och intressanta.
Boktips till min syster 