Fermin Muguruza har något så autentiskt i allt han gör att det är fullständigt oemotståndligt. För några år sedan tackade jag nej till backstageinbjudningar till hans konserter för jag hade inte sett honom live och förstod inte. Men efter min första konsert så insåg jag vilken magi hans energi medför. Denne baskiske sångare, teater- och filmskapare och kulturella aktivist har själen med i allt han gör. Allt har en mening. Och jag älskar mening. Jag kräver inte att all kultur och konst ska syfta till att göra världen bättre, men när den har det och dessutom är välgjord så är det så mycket bättre än allt annat. Även om jag inte är jätteförtjust i animationsstilen i Black is Beltza så har filmen nästan allt. Fermin har byggt berättelsen på historier han hört på olika håll under sina resor och sätter samman en historia som sammanlänkar flera av de stora 1960-talsrevolutionerna och frihetskamperna; Kuba, Mexiko, Svarta pantrarna, Quebec, Algeriet och naturligtvis Baskien och kampen mot Franco. Dessutom kvinnors frigörelse från objekt till subjekt i sextiotalets sexuella och politiska revolution. Här finns en kärlekshistoria, mycket action och internationalism. Filmen berättar nya historier och är en modern, fräsch reflektion över en tid som inte alltid ses på med så klara ögon. Och budskapet som filmen slutar med, musik kan förändra världen, är både ett uttryck för Fermins övertygelse och min förhoppning som musiker.
Black is beltza
Fermín Muguruza
2018
Boktips till min syster 