Jag sväljer och sväljer för att hålla tillbaka tårarna. Tänker att det kanske är pinsamt att sitta där och gråta med kollegorna i operakören på en lång rad vid min sida. Tänker att de säkert inte gråter. Så onödigt och fåfängt. När de sista tonerna klingat ut springer Catalina mot toaletterna storgråtande. Carolina, Juliana… Alla… Läs mer Sacrifixio – Som att öppna själen och tvätta den