Historieläraren

Historieläraren, förutom att det är en spännande och rolig historia om en man som inte åldras och har genomlevt de senaste 439 åren med både med Shakespeare, Fitzgerald, pesten, koloniseringen, varit jazzpianist på Ciro’s i Paris och mycket annat, så är det en berättelse om hur det som människan inte förstår genom alla århundraden har skrämt henne och ofta förlett henne att reagera våldsamt. Och kanske om hur lite vi människor ännu begriper av tidens universum. Språket är lättsamt men bär på djupare undertoner och har en ordentlig portion bildning och reflektion inbakad. ”Men som så ofta när det gäller vrede var det bara rädsla riktad utåt”, för att ta ett exempel. Tankar kring tid, musik, konst och kärlek får ta plats medan handlingen flyger fram och åter mellan 1500-tal och nutid, från Paris till Polynesien och London till Australien i en paranoid kattochråttalek. Under en dag i sängen med stukat knä har jag sträckläst mig igenom boken med stor behållning.