Älskade Gunilla Linn, om det finns någon författare som betytt mer för mig än alla andra så är det du. När min bästa systervän flyttade långt bort hade du redan skrivit om vår separation i Allis med is. När vännen dog hade du redan skrivit om din bästa vän Linns död. Och det var musiken ur din Skärgårdsdoktorn som spelades vid min väns begravning. När mitt psyke drabbades av de allra värsta ting fanns dina upplevelser nedtecknade i Smultronfälten, Människor i högt gräs och de andra böckerna. Sedan Eskil riddaren av syrenbersån har dina böcker dessutom blivit alltmer sammanhängande, inte bara djupt berörande utan även berättartekniskt mer utstuderade. Jag undrar vem som godkände det ytliga deckarliknande omslaget till Jakten efter vind, för jag tycker inte att det är värdigt bokens innehåll och bråddjup. Efter en skakig första sjättedel av boken med upprepningar jag först inte inser är ett berättargrepp, så fångar mig boken sedan så att jag inte kan släppa den förrän jag läst klart. Jag lämnas dessutom med alldeles lagom många frågor att fundera över när boken är slut. Och trådarna som knyts ihop först på de allra sista sidorna gör boken utsökt.
Boktips till min syster 