Det gör ont att lägga ifrån sig den sista boken i Trilogin om pojken. Kan jag inte få stanna kvar hos människorna i den lilla köpingen så nära ishavet lite till? Måste jag lära mig isländska för att få ta del av fler romaner av Stefánsson när jag nu läst klart alla som är utgivna på svenska? Hela universums känslospektra och allt det som är viktigt och likadant i alla mänsklighetens kulturer och tider finns med i Människohjärtat. Trots misären i de isländska västfjordarna i slutet av 1800-talet så är berättelsen tidlös. Är det förresten en slump att boken delar namn med Erich Fromms betraktelse över det mänskliga psykets mörkaste sidor?
Boktips till min syster 